Kavajen

Några av er kanske kommer ihåg att jag gick en kavajkurs i höstas? Tre helger pågick den, och såhär långt hade jag kommit efter den andra helgen, nån gång i oktober. Då var jag så jäkla nöjd och stolt pga fina fickor. Jag tänkte även att ”nu är det inte så mycket kvar innan den är klar”. Då hade jag ingen aning om hur jäkla mycket jobb det är att sy en hel jäkla kavaj!
Så i alla fall, efter den sista kurshelgen hade jag fått ihop den fram och bakstycket, sytt ryggslitsarna och börjat fästa kragen. Att fästa ärmarna tog sin lilla tid också, även om en tänker sig att det inte är så svårt. Sen började jag se slutet, bad Robin prova den, och ville jag nästan dö. Kavajhelvetet var för kort. Alltså, inte mycket, 2-3 cm, men ändå. Jag hade tyg till godo i fållen, men eftersom att jag redan sytt slitsarna och då klippt av det överflödiga tyget i slitsen kunde jag ju inte förlänga kavajen. Detta genererade så mycket ångest (Robin hade liksom lagt typ 800 spänn på tyget, och så missbedömde jag totalt och gjorde den för kort?!), att jag hängde undan den några veckor och försökte desperat komma på en lösning.
Sen en kväll när jag skulle sova kom jag på att tyget var 100 % ull och att ull går att filta. Köpte filtnålar, sprättade upp slitsarna, sydde på några cm tyg, och sen använde jag filtnålen för att göra ungefär såhär över sömmarna. På så sätt ”fyllde jag i” så att sömmen inte syntes. Det tog enormt lång tid och krävde ganska mycket pressande, men till slut blev sömmen nästan helt osynlig –> ångesten borta!
Och så förra veckan kunde jag äntligen fålla, fästa foder, sy knapphål och sy i knapparna. Klar!
Det här är ett av de värsta sömnadsprojekten jag någonsin haft, pga ångestsvackan när den blev för kort. Men, bortsett från det har det varit ett himla roligt och enormt lärorikt projekt. Jag har t.ex. blivit bra på passpoalerade fickor, kan sy avfodrade sprund utan problem, och har övat mig på att sy en miljon handsydda knapphål. 
Så himla glad att den blev bra till slut, och jag blir så stolt när Robin har den på sig. Trots många nödlösningar här och var ser den ut som både han och jag tänkte från början. Enorm lättnad!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp